Idag var det en alldeles särskild dag i stalllet. Alla i lösdriftsflocken skulle in till stallet för att kontrolleras, vaccineras och verkas. Det började rätt tidigt på morgonen då flera av isfolket hjälptes åt att fösa flockken mot stallet via ett antal fållor som var uppbyggda. En av isfolket var tilldelad att ha koll på ledarstoet, för resten av flocken följde henne. Dit hon gick, dit gick resten av flocken också.

I lösdriften är det ungeföär 35 hästar som samtidigt ska fösas och allt går trots det väldigt lugnt. Vartefter islandshästarna passerade en grind till en fålla så stängdes den, och nästa öppnades. Några av stona i lösdriften har varit med om dte här förut, så de visste vad som väntade och en del kunde nästan vägen utantill. De unga som aldrig varit med om en sådan här asak blev ibland lite oroliga. En del av fölen blev också lite oroliga om de kom för långt bort från mamma, men då hummade mamman bara lite lugnt åt sin unge, sen så lugnade den, och de andra unga också för den delen ner sig och oron lade sig.

Och så länge ledarstoet var lugn och avspänd så inverkar ju dte på hela resten av flocken. Så är det ju i en flock. Ibland försökte en unghäst bryta sig ut, men den kom snart rätt i flocken igen för isfolket samarbetade lugnt och metodiskt. När stallet kom i sikte blev ledarstoet och några andra ivriga, och det smittade av sig på hela flocken. Så sista biten gick rätt fort. De visste nog att där väntade mat, eller för deras del - Frukost.

Idag var det dags för en härlig uteritt i vårvädret. Denna gång begav vi oss till vitsippsbackarna. Det var så vackert där och vi önskade att vi hade tänkt på att ta med oss en fikakorg så kunde man bara kunde slå sig ner bland vitsippor och gräs och njuta. men eftersom vi inte hade dte så bestämde vi oss för att idag eller imorgon skulle vi bege oss till dessa vitsippsbackar till fots, och då med fikakorg och även passa på att då ta med oss våra "gubbar". De behövde också röra på sig lite.

Idag begav vi oss ut till häst på nya skogsvägar, jag och några kompisar. Vi var totalt 4 stycken varav 3 var islandshästar och 1 var ett varmblod.

Vi valde en skogsväg vi aldrig följt förut, i alla fall inte hela vägen. Första delen gick på välkända ridstigar, men sedan efter ca 1/2 timmes ridning så kom vi in på nya skogsvägar. Vi följde dem nyfiket och både vi och hästarna trivdes.

När vi ridit i ungefär 1 timme så kom vi till en stuga mitt ute i skogen. Där stannade vi och tog en liten paus. Det var bara fikakorgen som saknades, tyvärr.

Nästa gång ska vi först lämna en fikakorg här och sedan stanna till för att fika just här.

Men hästarna åt gärna av det nya spirande gräset och trivdes i största allmänhet.

Efter en stund begav vi oss vidare.

Jag satt och bar njöt av ridturen. Min häst var ett jättemysigt sto på 17 år som hade en helt underbar tölt. Funderingarna gick några år framåt i tiden. Kanske, om sådär en 2 år, så satt jag här på min egen lilla raggsocka som just nu bara var 2 år gammal. Kanske. Men vad härligt det skulle vara. Jag sade vad jag tänkte till mitt ridsällskap.

Till svar fick jag :

"- Inte kanske. För du kommer att göra det, dte får vi väl ändå hoppas - eller hur ? !"

Efter en lång skrittur så kom vi så till slutet av den här vägen. Det var en vägbom över vägen och vid den så vände vi hemåt igen. Vi klev av hästarna och lät dem pusta och bara gå i lugn takt utan ryttare på ryggen och torka lite i solskenet. Vi gick bredvid dem nästan hela vägen tillbaka till stugan som vi stannat till vid. Vilken härlig ridtur vi gör, tänkte jag och bara slappnade av och njöt av solskenet, vinden, skogens sus, hästarna och allt runtomkring. Så tyst, så friskt.

Vid stugan satte vi upp igen. Då hade hästarna nästan helt torkat efter ritten. Det blev mycket skritt även hemåt. Dock travade vi och galopperade lite där det var härliga gräsbevuxna ridstigar.

Det fotades lite också - naturligtvis. Det är så det ska vara ju.

Efter totalt 3 timmar var vi hemma i stallet igen. Då smakade det bra med en kopp kaffe och rulltårta.