Idag tog vi också en tur ut på det snöiga fältet. Men idag var vi bara två islandshästar och ryttare. Igår hade vi varit fyra stycken, varav en var den stora äldre gentlemannen.

Vi red samma runda som igår, och även idag red jag på den vackra isabellen. Hon var minst lika pigg som igår. Och när hon märkte att vi tog samma runda, nästan, så vaknade hon till lite mer ändå.

Idag tog vi det dock lite lugnare på fältet, för kanske var de här två ändå lite trötta efter gårdagens bus och upptåg, även om det just ikväll inte märktes på dem.

Men min isabell och den fina svartskäcken som gjorde oss sällskap, brallade lite ute på fältet. Så de trivdes de med.

På vägen hem skrittade vi förbi lösdriften. Där stod aslla hästarna med nyfiket lyftade huvuden och tittade på oss. Men idag följde de inte med oss. De bara gick en liten bit och sen så återgick de till sitt ätande. Men de är så fina där mot den vita snön, men som vanligt har man inte alltid kameran med sig.

Idag var det nysnö och jag fick låna en härlig islandshäst och busa lite i snön tillsammans med några kompisar. Det bara yrde snö om hovarna då vi galopperade över ett stort fält.

Jag red en vacker isabell och hon tyckte det var lika kul som jag, och det roliga var att vi smittade av oss på de andra som också var med i sällskapet. Vi hade också en av de större hästarna med oss, han är 20 år men hur busig som helst när andan faller på.

Vi red förbi lösdriften på både vägen mot fältet och på vägen hem. Unghästarna tittade nyfiket på oss och sprang med en liten bit, så även min egen fina raggsocka. Hon rör sig väldigt trevligt i snön tycker jag nog. Det var rätt djup snö så det orkade inte så länge, men de gjorde så gott de kunde. Och de var så vackra, särskilt då två av dem - min raggsocka och hennes kompis !

Idag red vi ut en stund och tog vägen om lösdriften. Jag fick se min raggsocka röra sig i ett lite snabbare tempo än vanligtvis när vi kommer till deras hage. Alla unghästarna och någon äldre kom nämligen springande när vi närmade oss lösdriften. Och från min position på hästryggen så såg jag henne röra sig ännu bättre, än vad man gör från marken.

Idag var det dags för en härlig uteritt i vårvädret. Denna gång begav vi oss till vitsippsbackarna. Det var så vackert där och vi önskade att vi hade tänkt på att ta med oss en fikakorg så kunde man bara kunde slå sig ner bland vitsippor och gräs och njuta. men eftersom vi inte hade dte så bestämde vi oss för att idag eller imorgon skulle vi bege oss till dessa vitsippsbackar till fots, och då med fikakorg och även passa på att då ta med oss våra "gubbar". De behövde också röra på sig lite.

Idag begav vi oss ut till häst på nya skogsvägar, jag och några kompisar. Vi var totalt 4 stycken varav 3 var islandshästar och 1 var ett varmblod.

Vi valde en skogsväg vi aldrig följt förut, i alla fall inte hela vägen. Första delen gick på välkända ridstigar, men sedan efter ca 1/2 timmes ridning så kom vi in på nya skogsvägar. Vi följde dem nyfiket och både vi och hästarna trivdes.

När vi ridit i ungefär 1 timme så kom vi till en stuga mitt ute i skogen. Där stannade vi och tog en liten paus. Det var bara fikakorgen som saknades, tyvärr.

Nästa gång ska vi först lämna en fikakorg här och sedan stanna till för att fika just här.

Men hästarna åt gärna av det nya spirande gräset och trivdes i största allmänhet.

Efter en stund begav vi oss vidare.

Jag satt och bar njöt av ridturen. Min häst var ett jättemysigt sto på 17 år som hade en helt underbar tölt. Funderingarna gick några år framåt i tiden. Kanske, om sådär en 2 år, så satt jag här på min egen lilla raggsocka som just nu bara var 2 år gammal. Kanske. Men vad härligt det skulle vara. Jag sade vad jag tänkte till mitt ridsällskap.

Till svar fick jag :

"- Inte kanske. För du kommer att göra det, dte får vi väl ändå hoppas - eller hur ? !"

Efter en lång skrittur så kom vi så till slutet av den här vägen. Det var en vägbom över vägen och vid den så vände vi hemåt igen. Vi klev av hästarna och lät dem pusta och bara gå i lugn takt utan ryttare på ryggen och torka lite i solskenet. Vi gick bredvid dem nästan hela vägen tillbaka till stugan som vi stannat till vid. Vilken härlig ridtur vi gör, tänkte jag och bara slappnade av och njöt av solskenet, vinden, skogens sus, hästarna och allt runtomkring. Så tyst, så friskt.

Vid stugan satte vi upp igen. Då hade hästarna nästan helt torkat efter ritten. Det blev mycket skritt även hemåt. Dock travade vi och galopperade lite där det var härliga gräsbevuxna ridstigar.

Det fotades lite också - naturligtvis. Det är så det ska vara ju.

Efter totalt 3 timmar var vi hemma i stallet igen. Då smakade det bra med en kopp kaffe och rulltårta.