Idag tog vi med en handhäst och red förbi lösdriftshagen. Då kommer nästan alla i lösdriftsflocken fram till staketet, eftersom den unghäst vi hade med oss inte ville gå förbi en ensilagebal med plasten kvar utanpå.

Att det desutom blåste rätt mycket den här dagen gjorde ju att plasten både lät och fladdrade, och det kan var läskiga saker tyckte unghästen vi hade med oss.

Vartefter vi står där samlas lösdriftsflocken där vi är och då blir ju allt ännu mer spänt för då är det flera saker på samma gång som distraherar en unghäst.

Det slutar med att min beridare kallas till unghästen och får leda henne förbi ensilgae balen från marken.

Unghästarna i lösdriften springer omkring och försöker räkna ut vad som är läskigt, men lyckas nog inte.

Inte förrän unghästen som är med som handhäst går förbi balen, så varvar unghästarna i lösdriften ner och stannar upp.

Så oro smittar av sig det fick vi klart och tydligt se här, hästarna emellan. Men nu är den unghästen en erfarenhet rikare, och nästa gång kanske det inte är så farligt att gå förbi ensilagebalen, även om det blåser.

Idag var det så dags för lite unghästmotion igen. Den här gången var också lösdriften i närheten och det var nu inte bara unghästarna i lösdriften som sprang med vår lilla "motionerade flock" på andra sidan staketet.

Nej du den här gången var hela flocken på dryga 30 hästar med och sprang en bit utmed staketet. Det peppade de hästar vi hade med oss, så de blev rätt busiga och for omkring som ystra kalvar på grönbete. Den här gången var det i början lite svårt att samla vår "motionsflock" till ett lugnt tempo. De ville bara busa och bralla. Inte vet jag om de hade fått fnatt eller nå't. Men roligt hade vi åt dem och lät dem hållas.

Så småningom lugnade "lösdriftsflocken" ner sig, och då kunde även vår lilla "motionsflock" på 6 hästar röra sig ett mer lugnt tempo. Även om en och annan emellanåt busade lite lätt så följde den i alla fall "motionsflocken".

Idag var det race i hagen. Jag vet inte vad som hände men först så fick en av "småttingarna" lite busfnatt, sedan drog han med sig några till, och till slut så sprang hela flocken. Men bara en kortare bit. De yngre och alertare unghästarna hade fått ett infall av buskänslor, så de busade och racade ett bra tag till. Allt detta medan de "äldre och förståndigare" bara tittade på dem, fnyste lite grand och sedan fortsatte leta mat !

Men de såg ut att ha roligt.

Idag var det dags för lite motion av en av mina andra unghästar som jag ska träna till 3 års test i vår, att motioneras. Jag har en beridare som hjälper mig med henne och hon är jätteduktig med unghästar. När vi motionerar unga islandshästar i det här stallet så låter vi dem i passande tempo röra sig på en inhägnad travslinga. Den här andra unghästen som jag har i träning är inte en islandshäst, men henne motionerar jag på samma sätt och då tillsammans med islandshästar. Det tycker hon är jättekul. De brukar busa och fara omkring, och så även idag.

Travslingan går förbi lösdriften. Så idag när hon motionerades så stod det ett helt gäng med lösdriftshästar och tittade på. Och vips så började de springa på sin sida av staketet de med. Svansarna stod som fanor i luften och huvudena var högt lyftade medan de sprang. Detta smittade av sig även på de hästar som vi motionerade, så de började springa likadant. Giossa vilken syn det var ! Urhäftigt ! När vi motionerar dem på det här sättet så är det oftast två stycken som rider för att fösa dem framåt. En har sin position bakom flocken och en är framför och till viss del bestämmer tempot. Det vill dock till att man väljer rätt häst för rätt uppgift.

På eftermiddagen så fick min raggsocka och de andra komma in i stallet för veterinären var där. Han var lugnoch tog sig tid att prata med dem och var så snabb med vaccinationen att jag inte tror min raggsocka märkte något. Innan hon hann blinka var dte klart och han kliade henne i mankammen och pratade en stund med henn. Sen fick hon komma ut tillsammans med sin komopisar tillbaska till lösdriften. Dit leddes hon i grimma, för den är hon avn att ha på sig. Och den här helgen tror jag att hennes kännedom om grimman har fräschats upp lite mer. Gissa om hon blev glad över att vara tillbaka hos sina "riktiga" kompisar igen. Hon for med en väldig fart ut i hagen till dem. Vi han nätt opp få av henne grimman innan hon drog !

Morgondagen kom med soligt och klart väder. Min raggsocka fick gå ut i hagen utanför stallet tillsammans med några andra islänningar. På eftermiddagen skulle veterinären komma och vaccinera henne och resten av de hästar som stannat inne i natt.

På eftermiddagen fick nästan alla lösdriftshästar gå ut till sin lösdriftshage igen. På samma sätt som de föstes in var det nu dags att fösa ut dem. Men nu visste de ju vart de skulle och det gick fortare att få ut dem i lösdriften igen än det gjorde att ta in dem. Några av dem skulle dock vara kvar inne till morogndagen, däribland min raggsocka. För då var det dags för henne och de övriga att vaccineras, och veterinärer vaccinerar inte på helger. Så hon fick sova inne i stallet med några andra kompisar. På kvällen fick hon och de övriga kvällsmat innan det var dags att sova efter en arbetssam dag.

När alla väl kommit in i en "box" tillsammans med en kompis, de var två i varje box, nästan, så var det lugnt en stund. Alla fick äta medan "isfolket" tog sig en värmande kopp kaffe.

Efter en bra stund så började arbetet med att verka alla hästarnas hovar. Det var två stycken hovslagare som hjälptes åt med den saken i det här stallet, så det gick rätt smidigt. En del av unghästarna protesterade lite medan deras hovar skulle verkas, då lät man den unghästen stå för sig själv uppbunden en stund medan den lugnade ner sig och man sedan kunde återgå till den. Det fanns inte ens ett uns aning av stress eller otålighet i stallet. Alla hade tålamod med olika upptåg och "tester" av unghästarna. De äldre hästarna var ju vana så de brydde sig inte om att man höll på med deras hovar, medan deras föl kanske tyckte det var urläskigt, och ibland försökte komma undan.

Medan Hovslagarna tog hand om hästarnas fötter så var det några andra av "isfolket" som gick igenom och visiterade varenda en i flocken. Man letade efter småsår eller andra skador som kanske behövde åtgärdas.

Vid ett par tillfällen gjordes en paus och en kopp kaffe intogs och värmde gott. Efter visiteringen och verkningen var dte dags för avmaskning. Det var inte särskilt populärt hos unghästarna. Men "isfolket" var så vana, de bara gav dem maskmedlet utan att blinka. Ingen av hästarna fick en chans att spotta ut det, och direkt efter att islandshästarna hade svalt avmaskningsmedlet, så fick de godis.