Idag var det dags för en härlig uteritt i vårvädret. Denna gång begav vi oss till vitsippsbackarna. Det var så vackert där och vi önskade att vi hade tänkt på att ta med oss en fikakorg så kunde man bara kunde slå sig ner bland vitsippor och gräs och njuta. men eftersom vi inte hade dte så bestämde vi oss för att idag eller imorgon skulle vi bege oss till dessa vitsippsbackar till fots, och då med fikakorg och även passa på att då ta med oss våra "gubbar". De behövde också röra på sig lite.

Idag begav vi oss ut till häst på nya skogsvägar, jag och några kompisar. Vi var totalt 4 stycken varav 3 var islandshästar och 1 var ett varmblod.

Vi valde en skogsväg vi aldrig följt förut, i alla fall inte hela vägen. Första delen gick på välkända ridstigar, men sedan efter ca 1/2 timmes ridning så kom vi in på nya skogsvägar. Vi följde dem nyfiket och både vi och hästarna trivdes.

När vi ridit i ungefär 1 timme så kom vi till en stuga mitt ute i skogen. Där stannade vi och tog en liten paus. Det var bara fikakorgen som saknades, tyvärr.

Nästa gång ska vi först lämna en fikakorg här och sedan stanna till för att fika just här.

Men hästarna åt gärna av det nya spirande gräset och trivdes i största allmänhet.

Efter en stund begav vi oss vidare.

Jag satt och bar njöt av ridturen. Min häst var ett jättemysigt sto på 17 år som hade en helt underbar tölt. Funderingarna gick några år framåt i tiden. Kanske, om sådär en 2 år, så satt jag här på min egen lilla raggsocka som just nu bara var 2 år gammal. Kanske. Men vad härligt det skulle vara. Jag sade vad jag tänkte till mitt ridsällskap.

Till svar fick jag :

"- Inte kanske. För du kommer att göra det, dte får vi väl ändå hoppas - eller hur ? !"

Efter en lång skrittur så kom vi så till slutet av den här vägen. Det var en vägbom över vägen och vid den så vände vi hemåt igen. Vi klev av hästarna och lät dem pusta och bara gå i lugn takt utan ryttare på ryggen och torka lite i solskenet. Vi gick bredvid dem nästan hela vägen tillbaka till stugan som vi stannat till vid. Vilken härlig ridtur vi gör, tänkte jag och bara slappnade av och njöt av solskenet, vinden, skogens sus, hästarna och allt runtomkring. Så tyst, så friskt.

Vid stugan satte vi upp igen. Då hade hästarna nästan helt torkat efter ritten. Det blev mycket skritt även hemåt. Dock travade vi och galopperade lite där det var härliga gräsbevuxna ridstigar.

Det fotades lite också - naturligtvis. Det är så det ska vara ju.

Efter totalt 3 timmar var vi hemma i stallet igen. Då smakade det bra med en kopp kaffe och rulltårta.