Idag tog vi en promenad i det härliga vädret, och vi hamnade vid lösdriftsflocken. De stod samlade och njöt av det fina vädret och solen som värmde så gott. De är så fina allesammans.

Mammorna är lugnare nu och accepterar oss människor mer, för fölen har vuxit och de lär växa ännu mer. Dessutom är nu fölen mer välbekanta med sin nya miljö och trivs i flocken.

Det blev en härlig bild på dem.

En av mina favoriter bland stona i lösdriften har nu fått ett fint brunt hingstföl. Mamman hans är skimmel och det kan hända att han skimmlar av med tiden och blir skimmel han med, men just nu är han brun med svart man och svans. Han är rätt snygg redan nu och rejält byggd med ett typiskt islandshästuttryck tycker jag nog.

Jag har träffat hans syster några gånger för hon går också här i lösdriftshagen, och hon föddes svart men har nu vid 2 års ålder börjat skimmla av och blivit lite stickelhårig. Men hon har en mycket vacker extriör. Det tycker såväl jag som ägaren till henne.

Idag föddes det ett litet fuxfärgat hingstföl i flocken. Det var det här stoets första föl. Han var väldigt svag när han föddes och orkade varken stå upp eller dia. Vi var jätteoroliga för honom, i allal fall jag. Han var ju så söt. Han fick knappt ett dygn på sig att återhämta sig, men sedan ville vi inte riskera att ngt hände så vi provade med att flaskmata honom. Hans mamma "mjölkades" på råmjölken och den hälldes i flaska och sedan så försökte vi få honom att snutta på den. Lite fick han väl i sig, men det var inte mycket. Men senare samma dag började han självmant att dia från sin mamma, och sedan blev han starkare för varje dag. När han var 2 dagar gammal så fick han gå tillbaka ut till lösdriftsflocken, för då var han stark nog. Jag tänkte tyst när jag stod där första dagen och såg hur svag den lilla fölungen var, att om han klarade natten och klarade sig genom dne här tuffa starten i sitt liv, då tror jag nog han kommer att bli en vacker hingst en gång i framtiden för han var väldigt fin i byggnaden, trots att han var tunn och väldigt liten. Han blev lite speciell för mig, och kommer nog alltid att vara det.

Idag föddes det fjärde fölet. Det blev ett litet hingstföl som en mörkbrun mamma. Han blir troligen själv mörkbrun eller svartbrun och ser redan rätt stor ut fast han är nyfödd.

I natt föddes det tredje fölet i lösdriftsflocken. Han blir troligen en fux för hans mamma har en fin fuxfärg, lite silverliknande fuxfärg tycker jag att det är. Hon är rätt så försiktigt mot människor och låter oss inte komma så nära hennes föl. Hon vill hålla ett behörigt avstånd, och det får man accepta. Hon lär säkert lämna den kunskapen vidare till sin son, för det har hon gjort med alla sina tidigare föl. Men både hon och hennes kille är väldigt fina.

Idag var jag och tittade till hästarna i lösdriften och då stod där ett nytt föl alldeles darrig på benen. Det hade troligtvis fötts under natten. Hennes mamma är färgväxlare och fölet har stor chans att bli det hon med, men just nu såg hon ut som gulblack ungefär. Men vad söt hon var. NU var de alltså två föl och så småningom när den här nya krabaten återhämtat sig och blivit lite äldre kommer de nog att busa tillsammans en del.

Idag var jag och hälsade på min raggsocka och då hade det kommit ett nytt föl i flocken, en skäck. Det var ett jättesött stoföl.

Idag tog vi en promenad till lösdriftsflocken för att se att allt var bra. Jag hade morötter med mig och när jag bet bitar av dem så kommer flera av unghästarna i flocken fram till oss för att se vad som händer här. Jag bjuder den en morotsbit och de äter den glatt. Men när det upptäcks av de äldre hästarna så jagas unghästarna bort så att de som är äldre också får smaka. De gillar morötter tydligen de också. Några av de äldre är så mysiga och bara vill stå och gosa. Jag gosar ju gärna med dem, men jag vill ju hels klappa på min egen lilla raggsocka. Hon kommer fram efter ett tag hon med. Hon gillar tydligen morötter och jag ger henne några stycken medan hon visiteras på ben och kropp, lite försiktigt. Vi upptäcker en knöl på hennes hals, så vi pratar med stallägaren om den när vi träffar på honom, så får vi se vad han tycker och säger. Raggsockan ömmar inte på knölen men däremot är hon lite rädd om ben och fötter, så de får vi inte ta i hur som helst. Men annars ser hon ut att må bra. Och hon tycks stortrivas i flocken, hon busar gärna med några få utvalda ser vi medan vi är där.