Idag tog vi med en handhäst och red förbi lösdriftshagen. Då kommer nästan alla i lösdriftsflocken fram till staketet, eftersom den unghäst vi hade med oss inte ville gå förbi en ensilagebal med plasten kvar utanpå.

Att det desutom blåste rätt mycket den här dagen gjorde ju att plasten både lät och fladdrade, och det kan var läskiga saker tyckte unghästen vi hade med oss.

Vartefter vi står där samlas lösdriftsflocken där vi är och då blir ju allt ännu mer spänt för då är det flera saker på samma gång som distraherar en unghäst.

Det slutar med att min beridare kallas till unghästen och får leda henne förbi ensilgae balen från marken.

Unghästarna i lösdriften springer omkring och försöker räkna ut vad som är läskigt, men lyckas nog inte.

Inte förrän unghästen som är med som handhäst går förbi balen, så varvar unghästarna i lösdriften ner och stannar upp.

Så oro smittar av sig det fick vi klart och tydligt se här, hästarna emellan. Men nu är den unghästen en erfarenhet rikare, och nästa gång kanske det inte är så farligt att gå förbi ensilagebalen, även om det blåser.

På eftermiddagen så fick min raggsocka och de andra komma in i stallet för veterinären var där. Han var lugnoch tog sig tid att prata med dem och var så snabb med vaccinationen att jag inte tror min raggsocka märkte något. Innan hon hann blinka var dte klart och han kliade henne i mankammen och pratade en stund med henn. Sen fick hon komma ut tillsammans med sin komopisar tillbaska till lösdriften. Dit leddes hon i grimma, för den är hon avn att ha på sig. Och den här helgen tror jag att hennes kännedom om grimman har fräschats upp lite mer. Gissa om hon blev glad över att vara tillbaka hos sina "riktiga" kompisar igen. Hon for med en väldig fart ut i hagen till dem. Vi han nätt opp få av henne grimman innan hon drog !

Morgondagen kom med soligt och klart väder. Min raggsocka fick gå ut i hagen utanför stallet tillsammans med några andra islänningar. På eftermiddagen skulle veterinären komma och vaccinera henne och resten av de hästar som stannat inne i natt.

När alla väl kommit in i en "box" tillsammans med en kompis, de var två i varje box, nästan, så var det lugnt en stund. Alla fick äta medan "isfolket" tog sig en värmande kopp kaffe.

Efter en bra stund så började arbetet med att verka alla hästarnas hovar. Det var två stycken hovslagare som hjälptes åt med den saken i det här stallet, så det gick rätt smidigt. En del av unghästarna protesterade lite medan deras hovar skulle verkas, då lät man den unghästen stå för sig själv uppbunden en stund medan den lugnade ner sig och man sedan kunde återgå till den. Det fanns inte ens ett uns aning av stress eller otålighet i stallet. Alla hade tålamod med olika upptåg och "tester" av unghästarna. De äldre hästarna var ju vana så de brydde sig inte om att man höll på med deras hovar, medan deras föl kanske tyckte det var urläskigt, och ibland försökte komma undan.

Medan Hovslagarna tog hand om hästarnas fötter så var det några andra av "isfolket" som gick igenom och visiterade varenda en i flocken. Man letade efter småsår eller andra skador som kanske behövde åtgärdas.

Vid ett par tillfällen gjordes en paus och en kopp kaffe intogs och värmde gott. Efter visiteringen och verkningen var dte dags för avmaskning. Det var inte särskilt populärt hos unghästarna. Men "isfolket" var så vana, de bara gav dem maskmedlet utan att blinka. Ingen av hästarna fick en chans att spotta ut det, och direkt efter att islandshästarna hade svalt avmaskningsmedlet, så fick de godis.