Ja min raggsocka får nog rikligt med man och svans som det ser ut just nu. Och visst är hon väl söt, min lilla rödtott till tjej.

Idag var det alldeles vitt på marken och solen sken från en härligt blå himmel. Under en ridtur så gick vägen förbi lösdriftshagarna, och där syntes att flera stycken i flocken låg och myste i solskenet på den vita snön. Då skulle man ha haft kameran med.

Ja inte för att det skrivs så ofta här, men ibland så händer det saker som kan vara av intresse. Idag var vi ut till hagen och hälsade på lösdriftsflocken. Vi är inte där särskilt ofta bara någon gång i veckan, för nu är det ju så att i vårt stall, och det är inte dte enda stallet, så vill stallägarna att lösdriftsflocken ska bli så lite störd av oss människor som möjligt. Men när vi är där ska vi visitera dem så gott det går. Och jag vill ju se att hästarna mår bra. Så idag tog vi en promenad till hagen där de gick.

Alla hästarna var lite nyfikna på oss, men bara en del av dem kom fram.

Mitt sto, min lilla raggsocka, var väldigt tveksam, ända tills hon hörde att vi åt morötter. Då kom hon försiktigt fram och ville ta reda på vad som hände. Men så fort jag försökte klappa henne så drog hon sig undan. Så jag nöjde mig med att hon tog morotsbiten ur min hand och sedan efter en stunds övertalning, lät mig klia henne unde rmanen. Det gillade hon.

Men då en av de äldre märrarna kommer och jagar bort henne och de andra unghästarna som vågat sig fram, så försvann den speciella lilla stunden. Så typiskt. Men jag hann i alla fall ta några kort och klia henne lite på halsen.

Idag var det race i hagen. Jag vet inte vad som hände men först så fick en av "småttingarna" lite busfnatt, sedan drog han med sig några till, och till slut så sprang hela flocken. Men bara en kortare bit. De yngre och alertare unghästarna hade fått ett infall av buskänslor, så de busade och racade ett bra tag till. Allt detta medan de "äldre och förståndigare" bara tittade på dem, fnyste lite grand och sedan fortsatte leta mat !

Men de såg ut att ha roligt.

Idag var det dags för lite motion av en av mina andra unghästar som jag ska träna till 3 års test i vår, att motioneras. Jag har en beridare som hjälper mig med henne och hon är jätteduktig med unghästar. När vi motionerar unga islandshästar i det här stallet så låter vi dem i passande tempo röra sig på en inhägnad travslinga. Den här andra unghästen som jag har i träning är inte en islandshäst, men henne motionerar jag på samma sätt och då tillsammans med islandshästar. Det tycker hon är jättekul. De brukar busa och fara omkring, och så även idag.

Travslingan går förbi lösdriften. Så idag när hon motionerades så stod det ett helt gäng med lösdriftshästar och tittade på. Och vips så började de springa på sin sida av staketet de med. Svansarna stod som fanor i luften och huvudena var högt lyftade medan de sprang. Detta smittade av sig även på de hästar som vi motionerade, så de började springa likadant. Giossa vilken syn det var ! Urhäftigt ! När vi motionerar dem på det här sättet så är det oftast två stycken som rider för att fösa dem framåt. En har sin position bakom flocken och en är framför och till viss del bestämmer tempot. Det vill dock till att man väljer rätt häst för rätt uppgift.

Idag var det en alldeles särskild dag i stalllet. Alla i lösdriftsflocken skulle in till stallet för att kontrolleras, vaccineras och verkas. Det började rätt tidigt på morgonen då flera av isfolket hjälptes åt att fösa flockken mot stallet via ett antal fållor som var uppbyggda. En av isfolket var tilldelad att ha koll på ledarstoet, för resten av flocken följde henne. Dit hon gick, dit gick resten av flocken också.

I lösdriften är det ungeföär 35 hästar som samtidigt ska fösas och allt går trots det väldigt lugnt. Vartefter islandshästarna passerade en grind till en fålla så stängdes den, och nästa öppnades. Några av stona i lösdriften har varit med om dte här förut, så de visste vad som väntade och en del kunde nästan vägen utantill. De unga som aldrig varit med om en sådan här asak blev ibland lite oroliga. En del av fölen blev också lite oroliga om de kom för långt bort från mamma, men då hummade mamman bara lite lugnt åt sin unge, sen så lugnade den, och de andra unga också för den delen ner sig och oron lade sig.

Och så länge ledarstoet var lugn och avspänd så inverkar ju dte på hela resten av flocken. Så är det ju i en flock. Ibland försökte en unghäst bryta sig ut, men den kom snart rätt i flocken igen för isfolket samarbetade lugnt och metodiskt. När stallet kom i sikte blev ledarstoet och några andra ivriga, och det smittade av sig på hela flocken. Så sista biten gick rätt fort. De visste nog att där väntade mat, eller för deras del - Frukost.