Idag tog vi med en handhäst och red förbi lösdriftshagen. Då kommer nästan alla i lösdriftsflocken fram till staketet, eftersom den unghäst vi hade med oss inte ville gå förbi en ensilagebal med plasten kvar utanpå.

Att det desutom blåste rätt mycket den här dagen gjorde ju att plasten både lät och fladdrade, och det kan var läskiga saker tyckte unghästen vi hade med oss.

Vartefter vi står där samlas lösdriftsflocken där vi är och då blir ju allt ännu mer spänt för då är det flera saker på samma gång som distraherar en unghäst.

Det slutar med att min beridare kallas till unghästen och får leda henne förbi ensilgae balen från marken.

Unghästarna i lösdriften springer omkring och försöker räkna ut vad som är läskigt, men lyckas nog inte.

Inte förrän unghästen som är med som handhäst går förbi balen, så varvar unghästarna i lösdriften ner och stannar upp.

Så oro smittar av sig det fick vi klart och tydligt se här, hästarna emellan. Men nu är den unghästen en erfarenhet rikare, och nästa gång kanske det inte är så farligt att gå förbi ensilagebalen, även om det blåser.